Skam den som ger sig

Att få upp en kökslampa är enklare sagt än gjort. När maken fick en stund att fixa med sladdar och kontakter så att sockerbiten i kökstaket byttes mot en kontakt gjorde han denna ledsamma upptäckt:

Det fanns inget att hänga upp lampan i. Uppenbarligen har vi försnillat den del av lampan där själva upphängningsanordningen fanns. Det måste ha varit ett tvärliggande bleck som fästs med skruvar i vardera sidan av koppen. Maken letade i gamla huset men hittade inget. Så lampan blev liggande på köksbordet ännu en tid. Igår började jag spåna på mitt eget vis om att dra fast en liten bit 21X21-regel med skruv och sen fästa en skruvögla i den så vi fick upp lampan nån gång. Maken, som har lite bättre säkerhetstänk än jag, avfärdade raskt idén. Brandfarliga material och dessutom organiska som gängar ur skruvar? Han föreslog en genomgående skruv med muttrar. Jag muttrade då något om att då hänger den ju inte rakt? Men han hade förstås tänkt även på det, med två parallella muttrar i centrum av skruven så kan den inte röra sig utan hänger rakt på kroken. Sagt och gjort, idag har han måttat sladd och skruva och donat, så att vi till slut kunde få upp den tunga pjäsen (givetvis har han dubbelkollat att kroken tål belastningen först, alltid Safety first). Se så fint det blev: