Kvalitetstid

Att tvingas ta en ledig dag för att dagis har stängt är ibland precis vad man behöver. En paus mitt i vardagshetsen som bara infinner sig utan att man själv planerat den i den fulltecknade kalendern. Att då få sova lite längre, äta en långsam frukost med barnen och sen sitta kvar vid köksbordet med kaffe med varm mjölk i en av favoritkopparna och läsa ett kapitel i senaste favoritboken. Vardagslyx!

Boken, Slutet på Mr Y, av Scarlett Thomas, var ett impulsköp på senaste tjänsteresan då jag blev så stressad av att flygtaxin kom tio minuter tidigare än sagt och då glömde reselitteraturen på bänken i hallen. Och den har fängslat mig från första sidan och nu när den är slut sörjer jag lite. En skröna av bästa sort, med fotfästet i den akademiska världen och trippar ut i religionsvetenskap, fysikens vindlingar och referenser till H.P. Lovecraft. Och givetvis en rödhårig hjältinna! Koppen för dagen är Charlotta Karlssons handdrejade rosenkopp, underbar för en stor morgonkaffe.

Påskpyntat

Idag har jag och grabbarna städat och börjat påskpynta lite medan maken agerar flyttkarl åt vänner. Även om det fortfarande ligger snö (det kom ny senast i natt) och minusgraderna vägrar släppa sitt grepp om denna sommarö, så kan vi leka vår inne. Att tassa ut i trädgården och klippa grenar till påskris går bra även i stan och utbudet är nästan lika stort här, även om jag kan komma att sakna min rosenkvitten till våren.

I köksfönstret valde jag ett enkelt ris utan fjädrar, jag är inte så svag för de grälla färgerna som påskfjädrarna  vanligtvis bär, och pyntade istället efter två teman, höns och påskfärger som gult och grönt. Grenarna är från våra tre svartvinbärsbuskar som har fullt med svällande knoppar redan och köket doftar nu härligt, som en försommarkväll i juni. Äggkopparna är gamla och handmålade, fyndade av moster på en loppis någon gång, och den lilla måningen med hönsen är gjord av svärmor och hängde ovanför köksdörren i gamla huset. Kaffekopparna fick vara med för att bidra med lite mera färg, auktionsfynd med guld inuti.

Äldste sonen tycks ha sinne för detaljer och harmoni, för han påpekade efter att bilden togs att äggkoppen med tuppen borde stå i mitten, för då blir det som ett mönster.

I torsdags var jag och barnen lediga och tog en promenad till Almedalsbiblioteket för en fika, lånade en hög med böcker och hängde i lekparken en stund. På vägen passerade vi blomsterbutiken som sålde påskrisfjädrar så grabbarna fick välja varsin färg.

När de var klara med städningen av sina rum gjorde vi iordning påskris till dem, istället för ömtåliga vaser ställde jag plastbyttor i gröna papperspåsar (frukostpåsar som vi hade på jobbet i veckan) och jag tycker det fungerade utmärkt. Ser ut som en påskpresent!

 Stora killen valde rosa fjädrar och röda grenar till sitt rosa rum, och lillkillen valde lila och fick svartvinbärsgrenar i sin påse.

Kaffe och choklad

Jag har sedan tonåren samlat på gamla plåtburkar och hittat en del rariteter och även fått en del riktigt fina. Jag har mest teburkar men även några kakburkar med fina bilder från 20- och 30-talet. Och dessa två klassiker gör sig så bra i det nya köket och bidrar till att skapa den stämning jag vill ha. Kakaoburken hittade jag i en lumpbod i Vasastan i Stockholm för kanske 20 år sedan och kaffeburken fick jag av moster som hittat den på loppis och tänkt på mig. Och de används som det var tänkt, även om kakaoburken idag innehåller snabbchokladpulver till yngste sonens helgfrukostar. Det var ändå ett bra konstigt val av varumärke av Marabou chokladfabrik, Afrikas asätande stork...

Upptäckarlust

Det geografiska förhållandet mellan det nya hemmet och min arbetsplats är så finurligt ordnat att jag får morgonsol på kinderna på vägen till jobbet och eftermiddagens sköna strålar i ansiktet på vägen hem. Nu är det så pass ljust på morgonen att jag inte längre går rakt mot soluppgången men det är vidunderligt skönt att möta solen varje morgon. Vi får se hur det blir till sommaren...

Igår kom jag hem till en solupplyst trädgård och upptäckarlustan var så stark att jag ställde matkassen på trappen och gick runt en lång stund och tittade, lyfte på grenar, krafsade bland löven och hittade så mycket som lovar stort inför våren och sommaren. Det är en välskött trädgård med mycket vackra växter, de flesta känns som gamla vänner medan några är främlingar än så länge. Den döda odlarlustan börjar så sakta vakna till liv igen. En del växter kommer jag att ta med från gamla huset, men de får nog husera i krukor på terassen så länge tills trädgården och jag lärt känna varandra ordentligt.

Det första som jag möter när jag öppnar grinden är detta lilla
stenparti fyllt med spännande perenner och spirande vårlökar.

 I vårt garage, som är på tok för litet att använda som garage, finns efterlämnade trädgårdredskap som jag nyfiket fingrade på igår. En del av mina egna ska nog få flytta in till stan för att komplettera samlingen, som räfsan och en del av ogräsjärnen. Men bakom en bänk hittade jag en riktigt rejält tilltagen klyvyxa! Den ska nog komma till användning då förra ägarna även efterlämnade en del okluven ved.

Blå krokus och snödroppar känns hemtamt och tryggt.

Men vad är det här jag hittade igår? Brun krokus?
En helt ny bekantskap .

Den gamla gjutjärnsbänken som jag själv målat engelskt röd var
ett måste att ta med till nya huset.  Jag tror det blir fantastiskt
vackert mot den vita muren under bigarrå-trädet.

Nu ser jag med längtan fram emot mer vår då buskar och träd blommar, även om de lovar ett bakslag med nysnö nu i helgen. Solen skiner över ringmurens torn och domkyrkans spiror och det är härligt att vara stadsbo!

Det spirar och spritter

Jag var, efter utevistelsen igår, övertygad om att vädret var minst lika ruskigt idag. Så jag laddade för att gå ut och hämta in ved för att kura framför brasan till kvällen men alla mina fördomar kom på skam. För på vår terass i söderläge sken solen och vinden lurade visserligen runt hörnet, men vilken dag! Fram med cafebordet och cafestolarna.

 Grabbarna undrade efter ett tag vart jag tog vägen och kom ut de också, så det slutade med fika ute. Och ett par varv runt i trädgården där det spirar lökväxter överallt. Jag var tvungen att springa in efter sekatören för det kliade så i fingrarna att börja frisera plommonträdet så att vi kan gå runt hela huset utan att få grenar i ansiktet. Den här trädgården och jag ska nog komma överens riktigt bra. Och om en månad kan man sitta ute utan jacka och ta ett glas vin i solen.

Vårvindar?

Firar helg ensam med barnen då maken for till Göteborg för armborst-SM. Vi har tappert forcerat marsvindarna och tog oss till Fornsalen med sista dagen för Polhemsutställningen, som har fångat pojkarnas intresse vid flera tillfällen, och sista gången vi besökte Fenomenalen innan de flyttar. Trots blåsten och kylan gick vi i gott sällskap vidare för att prova på geocaching, men gick bet på första cachen men lyckades med andra. Alvin blev biten, så vi lär prova igen!

Nu har lugnet lägrat sig och jag värmer mig med en rejäl brasa i öppna spisen och försöker komma någon vart med senaste sy-projektet. Och jag gjorde fynd i skafferiet när jag städade idag, den fick raskt komma fram i ljuset och pryder nu sin plats ovanför diskbänken.

Det som göms i snö...

Skrev en kom-ihåg-lapp till mig själv idag och glömde sen på hemvägen allt utom en sak. Jag och pojkarna letade efter snödroppar och vintergäck i trädgården när vi kom hem i fullt dagsljus. Och under den av snön nedtryckta lavendeln gömde de sig, de knubbiga vintergäcken, och under klätterrosorna stack snödropparnas vita klockor upp ur komposten. En liten bukett fick följa med in och göra oss sällskap på middagsbordet.