Pynt och piff

Att pynta inför advent är mysigt, när man känner sig inspirerad och har tid och lust. Häromveckan, inför makens födelsedag, städades huset och sen kom lusten att dekorera så smått smygande på mig. Köksfönstret fick ett stilleben med de två stenhelgonen, tennljusstakarna, glaskulan i fattigmanssilver och några av barnens alla hemplockade kastanjer.

 Ikväll föll lusten på mig igen, och jag plockade fram den sista resten av pepparkaksdeg efter farmors besök i helgen och skar till fyra stora hjärtan. Jag skär på fri hand med en vass kniv och sen använder jag det bästa verktygen någonsin för att ta ut hålen, en äppelurkärnare. Hålen ser jättestora ut när man tar ur dem men de krymper alltid ihop under gräddningen. Till helgen ska de kristyras och sen hängas upp i röda band i våra fina fönster.

Ståndsmässig ljusbringare

Maken fick en dag ett telefonsamtal från sina föräldrar som undrade om vi var intresserade av en kristallkrona. Jag sa ja med en viss tvekan, kristallkronor kommer ju i så många olika former och alla faler mig inte på läppen, det ska erkännas. Men sent en fredagsnatt levererade svärfar ett knyte, inslaget i Kronans yllefilt och gamla spetsörngott, och fram ur knytet trädde en krona i nybarock stil, lite krokig och med en låda avtrillade prismor vid sidan. Nu har maken limmat lite, knåpat med metalltrådar till prismorna och bytt lampor. Vi har tillsammans kliat oss i huvudet över vilka prismor som ska hänga vart men till slut blev resultatet riktigt bra. Den ser ut att trivas tillsammans med vårt ärvda salsmöblemang och lyser så vacker i novembermörkret på linneduken som min mor sydde till min årsdag. Imorgon fyller maken så nu fejas huset och de sista lamporna sattes i.