Husockupanter

Att komma hem från en resa kan också vara ett äventyr. Familjen kom hem för ett par veckor sen och barnen rusade genast mot trappan för att kolla sina rum, men de kom raskt rusande tillbaka,skrikandes att någon hade rivit ner saker i trappan. När jag och maken tittade upp i trappan hängde varenda tavla snett och vint och en av helgonbilderna hade ramlat ner från det lilla fönstret i trappan. Första tanken som kommer är förstås att vi har haft inbrott. Och tänk om de är kvar? Barnen fick retirera till köket och maken skickades uppför trappan. Väl uppe insåg han att vi hade oönskade gäster i vårt sovrum. Två kajor hade kommit in. Raskt igen med alla dörrar så att han kunde fånga in fåglarna och kasta ut våra husockupanter igen.

När gästerna väl var avhysta kunde vi konstatera att de kommit in genom en gammal vädringslucka i det före detta köket på övervåningen. Och de hade varit runt i hela huset, rivit ner saker, lampor med mera och skitat ner. Men hellre kajor i sovrummet än inbrottstjuvar, även om vi nu ska se över skorstenen och sätta nät.

Höstlycka

Även i en stadsträdgård kan man hitta mängder med material till pyssel och dekorationer. Idag blev det en krans för att lysa upp vår tråkiga 50-talsdörr. Murgröna har vi i mängder runt garaget och den bör ju hållas i tukt och förmaning. Och det lilla ledsna äppelträdet som jag tänker ta bort då det står skymt bakom höga buskar och hindrar framfarten till trädgårdskomposten har vackra men pyttiga små röda äpplen.

I utrensningen av prylar i gamla huset (som nu är bebott igen av en ny familj) räddade jag de finaste krukorna och några av dem bildar nu ett stilleben på den gråmålade trappen, fyllda med prydnadskål och några seglivade tagetes. Den grå fyrkantiga betongkrukan var en present från mamma, och zinkkrukorna och den lilla betongkrukan har vi fått amaryllisar i tidigare. Pumporna kunde jag inte motstå där de låg i affären när jag bara skulle ha mjölk och bröd och lyktan ser jag fram emot att tända nästa gång vi ska ha gäster.