måndag 19 augusti 2013

Husångest och lättnad

Vi räknar nu dagarna och peppar varandra för att orka, trots att kropparna värker och vi somnar om vi sitter still för länge. En vecka kvar tills vi har sålt vårt hus. Och det är så mycket kvar att göra! Maken och jag har vikt hela denna vecka till att röja, slänga, köra bort saker och sälja prylar. Ingen sentimentalitet här inte, allt ska bort! Men det känns som om det aldrig tar slut. Vi hoppas på att Återanvändarna ska komma och plocka resten av prylarna innan veckan tar slut.

Ångestkänslorna som jag drabbas av varje gång jag kommer dit ut börjar i alla fall ge med sig, så det finns nog ett slut. Nu är känslan mer medlidande med stackars huset som inte har blivit så ompysslat som det förtjänar. Det är lite trasigt, slitet och omålat överallt. Jag hoppas att de nya husägarna kommer att känna med det och pyssla och skämma bort det.

Och efter att ha ägnat sex timmar åt att tvätta fönster utan att bli klar på långa vägar kan jag bara säga att aldrig mer! Fortsättningsvis kommer jag hellre leva på gröt en månad och ta in proffs än att någonsin putsa ett fönster igen. Att hänga på en fönsterbänk, utan möjlighet att ta stöd mot något eller använda en stol att stå på, för att inte tala om att putsa utsida genom att hänga i en arm utanför fönstret tre våningar upp...