Maken ville ha ett riktigt skrivbord, ett sånt som man ser på gamla filmer, och hittade för ett antal år sedan detta fina bord på en lumpbod i stan. Han använde det inte särskilt länge då han inte hade ett dedikerat arbetsrum i gamla huset. Nu i nya har han valt det stora slagbordet med köpmansbänk som arbetsbord i sitt rum och jag var tveksam till att ha det här själv. Svärfar försökte övertala mig, maken försökte han med, men jag var benhård och det åkte ner i källaren. Men så igår, när vi röjde lådor och kassar och insåg att det, där jag ställt det stora praktiska men inte så vackra bordet jag skulle ha, inte fanns något eluttag, så fick det komma till nåders igen. Och det är ju fint! Det får vara mitt skrivbord så får det andra vara ett mer slitstarkt och tåligt arbetsbord för syprojekt och liknande. Nu sitter jag här och njuter av en kanna Samuraj-te (ny sort för mig som gästerna hade med sig igår) och inser att jag inte behöver flytta bort datorn och kameran när jag är klar.
Och ignorerar jag det faktum att rummet bakom mig är fyllt med ännu fler kassar och lådor kan jag bli sittande här länge och titta ut över trädgården. Till sommaren ska jag kunna ta terassdörren direkt ut från arbetsrummet och sätta mig i solstolen när jag vill ta en paus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar