lördag 21 december 2013

Ett år och en dag

Vem bryr sig om regn och rusk ute när julstämningen är total här inne i brasvärmen? 
För så är det, för exakt ett år och en dag sedan gick flyttlasset från landet till stan och vi blev stadsboar. Det blev då inte så mycket julpyntat och knappt färdigmöblerat till jul, något vi tar igen i år. Idag har vi turbostädat huset på två timmar (plock, dammsugning, skurning av linoleumgolv och dammtorkning av hyllor och fönsterbänkar). Sen kom svärfar och sportfaster på fika och vi tog in granen och pyntade raskt lite mer i vardagsrummet. Nu får det vara fram till nyår. Möjligen någon tvättmaskin och kanske sopa några barr under granen. Pyssla och laga mat ska vi ännu göra, men med tre dagar kvar känns det som eoner av tid för mys och roligt pyssel. Lite julklappsfix, marcipanbak, bokläsning och en och annan långpromenad hinns nog med.






tisdag 26 november 2013

Pynt och piff

Att pynta inför advent är mysigt, när man känner sig inspirerad och har tid och lust. Häromveckan, inför makens födelsedag, städades huset och sen kom lusten att dekorera så smått smygande på mig. Köksfönstret fick ett stilleben med de två stenhelgonen, tennljusstakarna, glaskulan i fattigmanssilver och några av barnens alla hemplockade kastanjer.

 Ikväll föll lusten på mig igen, och jag plockade fram den sista resten av pepparkaksdeg efter farmors besök i helgen och skar till fyra stora hjärtan. Jag skär på fri hand med en vass kniv och sen använder jag det bästa verktygen någonsin för att ta ut hålen, en äppelurkärnare. Hålen ser jättestora ut när man tar ur dem men de krymper alltid ihop under gräddningen. Till helgen ska de kristyras och sen hängas upp i röda band i våra fina fönster.

lördag 16 november 2013

Ståndsmässig ljusbringare

Maken fick en dag ett telefonsamtal från sina föräldrar som undrade om vi var intresserade av en kristallkrona. Jag sa ja med en viss tvekan, kristallkronor kommer ju i så många olika former och alla faler mig inte på läppen, det ska erkännas. Men sent en fredagsnatt levererade svärfar ett knyte, inslaget i Kronans yllefilt och gamla spetsörngott, och fram ur knytet trädde en krona i nybarock stil, lite krokig och med en låda avtrillade prismor vid sidan. Nu har maken limmat lite, knåpat med metalltrådar till prismorna och bytt lampor. Vi har tillsammans kliat oss i huvudet över vilka prismor som ska hänga vart men till slut blev resultatet riktigt bra. Den ser ut att trivas tillsammans med vårt ärvda salsmöblemang och lyser så vacker i novembermörkret på linneduken som min mor sydde till min årsdag. Imorgon fyller maken så nu fejas huset och de sista lamporna sattes i.

torsdag 10 oktober 2013

Husockupanter

Att komma hem från en resa kan också vara ett äventyr. Familjen kom hem för ett par veckor sen och barnen rusade genast mot trappan för att kolla sina rum, men de kom raskt rusande tillbaka,skrikandes att någon hade rivit ner saker i trappan. När jag och maken tittade upp i trappan hängde varenda tavla snett och vint och en av helgonbilderna hade ramlat ner från det lilla fönstret i trappan. Första tanken som kommer är förstås att vi har haft inbrott. Och tänk om de är kvar? Barnen fick retirera till köket och maken skickades uppför trappan. Väl uppe insåg han att vi hade oönskade gäster i vårt sovrum. Två kajor hade kommit in. Raskt igen med alla dörrar så att han kunde fånga in fåglarna och kasta ut våra husockupanter igen.

När gästerna väl var avhysta kunde vi konstatera att de kommit in genom en gammal vädringslucka i det före detta köket på övervåningen. Och de hade varit runt i hela huset, rivit ner saker, lampor med mera och skitat ner. Men hellre kajor i sovrummet än inbrottstjuvar, även om vi nu ska se över skorstenen och sätta nät.

Höstlycka

Även i en stadsträdgård kan man hitta mängder med material till pyssel och dekorationer. Idag blev det en krans för att lysa upp vår tråkiga 50-talsdörr. Murgröna har vi i mängder runt garaget och den bör ju hållas i tukt och förmaning. Och det lilla ledsna äppelträdet som jag tänker ta bort då det står skymt bakom höga buskar och hindrar framfarten till trädgårdskomposten har vackra men pyttiga små röda äpplen.

I utrensningen av prylar i gamla huset (som nu är bebott igen av en ny familj) räddade jag de finaste krukorna och några av dem bildar nu ett stilleben på den gråmålade trappen, fyllda med prydnadskål och några seglivade tagetes. Den grå fyrkantiga betongkrukan var en present från mamma, och zinkkrukorna och den lilla betongkrukan har vi fått amaryllisar i tidigare. Pumporna kunde jag inte motstå där de låg i affären när jag bara skulle ha mjölk och bröd och lyktan ser jag fram emot att tända nästa gång vi ska ha gäster.

måndag 19 augusti 2013

Husångest och lättnad

Vi räknar nu dagarna och peppar varandra för att orka, trots att kropparna värker och vi somnar om vi sitter still för länge. En vecka kvar tills vi har sålt vårt hus. Och det är så mycket kvar att göra! Maken och jag har vikt hela denna vecka till att röja, slänga, köra bort saker och sälja prylar. Ingen sentimentalitet här inte, allt ska bort! Men det känns som om det aldrig tar slut. Vi hoppas på att Återanvändarna ska komma och plocka resten av prylarna innan veckan tar slut.

Ångestkänslorna som jag drabbas av varje gång jag kommer dit ut börjar i alla fall ge med sig, så det finns nog ett slut. Nu är känslan mer medlidande med stackars huset som inte har blivit så ompysslat som det förtjänar. Det är lite trasigt, slitet och omålat överallt. Jag hoppas att de nya husägarna kommer att känna med det och pyssla och skämma bort det.

Och efter att ha ägnat sex timmar åt att tvätta fönster utan att bli klar på långa vägar kan jag bara säga att aldrig mer! Fortsättningsvis kommer jag hellre leva på gröt en månad och ta in proffs än att någonsin putsa ett fönster igen. Att hänga på en fönsterbänk, utan möjlighet att ta stöd mot något eller använda en stol att stå på, för att inte tala om att putsa utsida genom att hänga i en arm utanför fönstret tre våningar upp...

torsdag 11 juli 2013

Rosor och lavendel

Nu ger Visby verkligen skäl för namnet Rosornas stad, och även vår stadsträdgård ger av sin prakt med rosor och lavendel. Terassen är en underbar plats tidiga morgnar och tidiga kvällar, men soliga dagar blir det snabbt gassigt i södersolen. Staden fylls nu till bredden med turistar, men ger jag mig ut tidigt på morgonen kan jag få en motionsrunda neröver hamnen, genom Almedalen och upp i gravarna runt ringmuren utan att möta annat än andra morgonpigga motionärer. Och tar jag vägen genom Botan är det tyst och stilla, de enda som syns till är de flitiga trädgårdsmästarna.